Lucka 19: Asfaltland

av Tom Bogaard

När jag var nyinflyttad till Sverige ansåg jag mig ha en ganska klar bild av landet och av alla sätt som Sverige skilde sig från mitt hemland Nederländerna. Nu har jag fyllt 50, det har gått 25 år sedan dess och sakerna framstår inte så självklara längre. Jag har blivit hemmablind. När man är van att se och förstå hur saker och ting fungerar så slutar man se dem.
Det finns ett sätt att åtminstone tillfälligt bota hemmablindheten, genom att resa bort och komma åter med nya ögon.

Jag och min äldste son reste ”bort” i somras på fjällvandring i Sarek. Sarek ligger visserligen i Sverige men väl där finns ingenting som pekar mot just det: inga skyltar, ingen mobiltäckning, inga tecken av civilisation. Ett ingenmansland, eller kanske snarare ett allemansland.
Efter tio dagar i vildmarken kom vi ”hem” till Sverige igen, närmare bestämt till Gällivare. Köpcenter, pyntade bilar, a-lagare, pizzerior. Det slog mig hur mycket asfalt det ligger. Breda gator, stora rondeller, stora tomma parkeringsplatser. Enorma ytor som asfalteras, inte för att det ser ut att behövas, kanske bara utifall att? Kanske för att hålla ogräset borta, och skogen. Plats för snön när man skottar på vintern.

Åter i Göteborg faller blicken på all asfalt jag normalt inte tänker mycket på. All mark asfalteras. River man ett hus så asfalteras marken omgående. Många gamla gator har fortfarande kvar sina kullerstenar men de syns inte för man har lagt asfalt över.

Min målning handlar om det. Gällivare, Sverige, Asfaltlandet med nya ögon efter 10 dagar i Allemansland.